Den svenska kränktheten

Aldrig har väl vi svenskar varit så lättkränkta som nu. Blir vi inte själva förolämpade och kränkta rakt i ansiktet så agerar vi mer än gärna kränkta å andras vägnar, för säkerhets skull, även om de berörda ens reflekterat över saken.

Begreppet ”offerkofta” är gångbart men inte särskilt klädsamt. Ofta är det medialt kända personer som bär denna kreation i parti och minut då någon haft fräckheten att kritisera eller ironisera över något denne har sagt, gjort, skapat eller åstadkommit, visserligen publikt och offentligt men med, enligt dem själva, oantastlig integritet.

Visst har det offentliga samtalet blivit hårdare och ibland går det över alla gränser, men att inte tåla vare sig ironi, satir eller skämt som inte i huvudsak är avsett att förnedra eller inte avfyras mot någon särskild, är väl ändå lite väl överkänsligt.

Som t.ex. det skämt som en halvkänd TV-personlighet delade med sig av på sociala medier, och som dessutom i första hand var riktat mot män men som fick feministerna att gå i taket å alla kvinnors vägnar. ”Skandalen” nådde nyhetsstatus och avhandlades i kvällspress och allehanda medier. Skämtet, ”Boobs prove that men can focus on two things at once”, är väl en aning sexistiskt kan tyckas, men varför lägga sådan energi på ett dåligt skämt när det finns viktigare saker att koncentrera sin ilska och indignation på?

Det här med satir är också komplicerat. Jag minns en tid då satir fungerade som en sorts samhällskritisk upplysningstjänst. Något som visade på de problem och beteenden som diskuterades just då, och främst de som man inte riktigt vågade ta i eller prata om. Ett bra exempel är den omdiskuterade sketchen ur programmet ”Lorry” där man gör reklam för en spray som får icke önskvärda människor (läs invandrare) att försvinna. (Jo, det fanns rasism även för 20+ år sedan, men kanske inte lika tydligt, utbrett och normaliserat som idag).

En annan och lite känsligare vinkling att ta hänsyn till är det här med tolkningsföreträde, alltså att man som person eller grupp alltid har rätt till sin egen upplevelse. Känner jag mig kränkt så har du de facto kränkt mig oavsett hur banal situationen ter sig för dig och andra.

Mina tankar om allt detta är att lite får man väl allt tåla. Jag vill inte ha ett samhällsklimat där ingen törs använda sin röst eller kreativitet för att med humor och satir utmana och skapa debatt. Jag vill heller inte ha ett samhälle där alla ser chansen att hänga ut, ”rasa” mot eller stämma skjortan av de som via humor, ironi eller satir pekar ut diverse samhällsproblem eller ifrågasätter  myndighetspersoner eller andra med stora offentliga plattformar.

Med detta sagt anser jag naturligtvis inte att man får gå hur långt som helst, man bör alltid hålla sig innanför anständighetens och lagens ramar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s