Våra modiga, välmenande vikingar

Fullvuxna svenska män som kallar sig vikingar och påstår att de vill skydda svenska kvinnor, organiserar sig, maskerar sig och beger sig ut för att misshandla och klubba ner flyktingbarn och andra oskyldiga människor av utländsk härkomst. En fullkomligt ordinär ”skyddsaktivitet” och absolut ingen jakt på invandrare…

Vilket mod, vilken omtanke, vilken intelligens! Man blir verkligen stolt och samtidigt lite rörd över att de besvärar sig med allt detta bara för att skydda mig och andra stackars hjälplösa svenska kvinnor från att själva bli attackerade. De föregår verkligen med gott exempel på hur ett civiliserat samhälle hanterar kriminalitet.

Jag hoppas ni fattar att detta är sarkasm.

Anledningen till mitt trötta ironiserande över en så skrämmande vidrig händelse, är just trötthet. Trött på att regering och samhället i övrigt låter rasism och högerextremismen verka, frodas och normaliseras. Trött på den naiva dumheten hos de människor som stöder och göder dessa organisationer och partier. Trött på att se solidaritet, demokrati och jämställdhet, allt som vårt land representerar och beundras för totalt pulveriseras av makthungriga, lögnaktiga, välkammade små kostymnissar och deras väldresserade, IQ-befriade gorillor.

Jag är väl medveten om att uttröttning och normalisering är viktiga element i högerextremisternas strategi, men…

Jag är bara så trött….

Annonser

Förklaring följer..

Ibland när jag är uppgivet frustrerad eller allmänt irriterad över något kryddar jag friskt mina inlägg med cynism, ironi, sarkasm eller vad ni nu vill kalla det. Det innebär att innehållet blir överdrivet och tvärtemot mina egna åsikter och värderingar och är förstås menade att vara just detta för att på ett lite humoristiskt sätt påvisa vad jag personligen anser vara fel, orimligt eller fullkomligt idiotiskt. Det lustiga är att många inte verkar förstå ironi och tar dessa inlägg på fullaste allvar hur överdrivna de än är.

Jag anser t.ex. att den nya partiledaren för Kristdemokraterna är en riktig pärla. Äntligen någon som vill ta Sverige tillbaks till den riktigt gamla goda tiden, och som inte tycker att rätten till abort är en mänsklig rättighet, som anser att vårdpersonal ska slippa utföra sitt arbete om det strider mot deras tro eller övertygelse, som vill införa skoluniform etc. Bara idel moderna och fräscha idéer. I det stora hela en ung, skärpt och vältalig kvinna som jag gärna skulle bjuda in till ett trevligt te-party anytime…

Ja, ni fattar…ungefär så…

 

Från Wikipedia: En sarkasm (av grekiskans sarkasmos, σαρκασμός) är ett yttrande där något sägs på ett skenbart humoristiskt sätt med ett överdrivet, sarkastiskt tonfall med avsikt att håna den eller det man syftar på. Sarkasmens sakinnehåll är ofta en stark överdrift och till att förlöjliga. I Nationalencyklopedin definieras sarkasm som ett ”yttrande som innehåller skarpt ironisk eller hånfull kritik”, man kan också tala om sarkasm som sarkastisk kritik i en mer allmän bemärkelse; sarkasm är då en extra bitsk och/eller nedvärderande form av ironi.

Kära medsystrar..

Män är jordens avskum. Vi har alla konstaterat att det inte finns något gott att säga om dem, tvärtom. De är maktberoende, självupptagna, lögnaktiga, sexistiska, våldsbenägna förtryckare hela bunten. Tanken på att vi kvinnor stått ut med dem sedan tidernas begynnelse är svindlande och fullständigt obegriplig.

Nu kanske någon liten vilseledd amatörfeminist piper till och tycker att vi i feministeliten nog är lite orättvist generaliserande och en aning överkänsliga i våra bedömningar. Att vi verkligen anstränger oss för att analysera sönder och medvetet felvinkla mäns beteende mot oss kvinnor. Men då vill jag bara påminna om att alla män faktiskt är potentiella våldtäktsmän och kvinnomisshandlare med en nedärvd förtryckarmentalitet. Med den vetskapen i bakhuvudet måste varje ord och varje handling ses som en potentiell avsikt att förtrycka, förlöjliga och förnedra. Potentiell…vilket underbart och användbart ord…

Men nu är det slut på mansväldet och mansvåldet. Hädanefter klarar vi kvinnor oss själva och vi kommer sannerligen inte att sakna karlarna ett dugg. Vi behöver inte deras uppskattning, bekräftelse eller uppvaktning. Vi klarar oss fint utan romantik, kärlek, närhet och annat känslotrams. Barnalstrandet fixar vi på konstgjord väg, och vad gäller sexuell njutning så finns det faktiskt ett stort och varierat utbud av artificiella organ och annat trevligt gummiartat att tillgå. Så ni män kan lugnt ta och stoppa upp er apparat någon annanstans!

Tack för ordet!

 

OBS! Ovanstående inlägg är avsett att cyniskt ironisera över det överdrivna och generaliserande manshat som pågår inom vissa feministiska kretsar.