Sans & Balans gott folk…

Alltså, hur kinkiga och känsliga håller vi på att bli egentligen? Folk tål ju ingenting nuförtiden och har dessutom ingen humor att tala om. Nu har TV4 Nyhetsmorgon anklagats för sexism p.g.a. ett provokativt instagramkontos snuttifieringsprojekt där man klippt ihop snuttar av vad mer avslappnade men ändå medvetna människor kan anse som diverse skämtsamheter mellan programledare och gäster. Vissa är förvisso plumpa, lätt sexistiska och onödiga, men inget att skrika sig hes och skapa drev av. Ingen av de närmast inblandade verkar ha tagit illa vid sig, men i dagens upplysta samhälle där feministkrigare och rättrådiga genustolkare för en ivrig och högljudd kamp, letas det med luskam i alla hörn och spillror efter alla möjliga och omöjliga bevis för sexism, kvinnoförtryck och annan patriarkal problematik. I detta fall skulle det räcka med en hälsosam diskussion bland TV4:as personal om att sexistiska anspelningar, hur oskyldiga och skämtsamma de än är, inte bör vara en del av deras programkultur. Istället behandlas det som förstasidesstoff av media.

Jag vill absolut inte förringa själva problemet, tro mig, jag ser sällan mellan fingrarna när det gäller detta, men vi måste ändå sansa oss någonstans.

Samma fenomen kan appliceras på andra problemområden, exempelvis den ökande och mer och mer normaliserade rasismen. Med vår överdrivna känslighet ser vi rasism och rasister överallt, men bidrar med detta samtidigt till normaliseringen och spelar därmed de genuina rasisterna rakt i händerna. Jag är själv högljutt emot all slags rasism och diskriminering liksom sexism och kvinnoförtryck av alla former, men jag tror att vi som vill bekämpa dessa samhällsproblem, vare sig det gäller patriarkala strukturer eller främlingsfientlighet av olika grad, måste ta det lite varsammare annars riskerar kampen att få motsatt effekt. Om saker och ting dras in i absurdum kommer debatterandet av dessa frågor snart att passera mellan öronen eller svischa över huvudet på folk som tröttnat på dessa i många fall harmlösa petitesser. Att sånt här också fortsätter att ge stora krigsrubriker i medierna gör bara saken än värre…

Ni kan se klippen ur Nyhetsmorgon här >>

Det här med Hen…

Jag är ofrivilligt barnlös och det är mitt livs största sorg men det ska inte handla om detta utan om varför jag tydligen inte får ha några som helst åsikter om föräldraskap, barnuppfostran etc. av just den anledningen.

Jag tycker nämligen att hela den här genusgrejen börjar gå för långt. Alltså att barn ska växa upp i princip könlösa, utan att påtvingas någon stereotyp pojk- eller flickroll av sina föräldrar. Min åsikt är inte så populärt kan jag meddela. Jag har tydligen ingen talan i saken eftersom jag helt saknar erfarenhet av barn och föräldrarollen.

Okej, jag har inga egna barn, men är utbildad barnskötare och har arbetat med barn, men det spelar ingen roll, vi har åsiktsfrihet i det här landet och man får faktiskt tycka vad man vill. Hur många av dem som har åsikter om politik eller annat är politiker själva eller har någon som helst erfarenhet av detta? Och är det inte för det mesta ”vanligt folk”, utan varken insyn eller erfarenhet av det de kritiserar, som har de flesta åsikterna?

Jag kan till viss del hålla med om att man som förälder inte ska boxa in sitt barn i någon gängse norm, men heller inte låta sitt barn utvecklas utan identitet eller känslan av att tillhöra någon könsgruppering. Låt hellre barnen utveckla och hitta sin egen könsidentitet, vilken den nu än är, i sin egen takt och med minsta påverkan från omgivningen.

Oavsett med vilken metod man uppfostrar sina barn är det i slutänden föräldrarnas värderingar och föreställningar om genusnormer som avgör, vilket innebär att samtliga metoder faktiskt är påtvingade barnen, även den könlösa varianten…and that’s my simple point here…

hen