Sanningens källa

Det har precis varit källkritikens dag och vi som är noga med att veta vad vi läser och även intresserade av varifrån eventuella fakta kommer, inser tyvärr att källkritik är bortkastat när det gäller en viss kategori av läsare.

De finns de som oavsett bevisliga fakta ändå har sina egna teorier och förklaringar till hur fakta, statistik och ögonvittnesskildringar manipulerats av ”PK-media” och ”etablissemanget”. De har redan sina egna sanningar fullständigt klara för sig och absolut inget kan rubba dem.

Det här är ju olidligt korkat och verklighetsfrånvänt kan man tycka, men samtidigt också en aning skrattretande eftersom de källor dessa människor använder och hänvisar till, d.v.s. ”alternativ-media”, befinner sig på en absolut elitnivå när det gäller manipulerade och vinklade sanningar. Exempel på detta har bevisats gång på gång, men då förstås av PK-media, så det räknas ju inte….

Det är lovande att skolorna uppmärksammat behovet av att diskutera källkritik, men min erfarenhet är att ungdomar faktiskt är väldigt mycket smartare vad gäller detta än en hel del vuxna. Kanske det beror på att de är uppväxta i en till stor del digital miljö och har vana att inhämta information via nätet. Men det kanske även till en viss del beror på att de inte hunnit bli lika bittra, frustrerade, rädda och hatfulla som många vuxna….

 

Ordens makt

Det här med ords betydelse kan vara knepigt för att inte säga farligt i vissa avseenden. Vissa ord kan tolkas på olika sätt. Ta t.ex. ett ord som ”miljömedveten”, en del tolkar det som om personen helt enkelt är allmänt insatt i miljöfrågor och tycker dessa är viktiga, medan andra ser en sopsorterande, konsumtionssnål vegetarian med ekologiska grundprinciper. Dessa olika tolkningar har ingen större betydelse rent allmänt och kan i värsta fall endast orsaka en del missförstånd.

Det är då man börjar urholka ordens egentliga betydelse eller t.o.m. byta ut dem som det blir farligt.

Kalla mig gärna språkpolis eller ordfascist, men lika mycket som jag ogillar vedertagna men motsägelsefulla ord som ”jätteliten” eller ”skitgod”, ogillar jag när man missbrukar ett ord så pass att det förlorar sin grundläggande betydelse.

Ordet rasist har varit ett av de mest känsloladdade under en lång tid. Att säga att någon är rasist är allvarligt och anklagelsen bör vara väl underbyggd, ändå flyger anklagelserna vilt åt höger och vänster, ja mest åt höger då….men att urholka ett ords betydelse på detta sätt är bara en del av problematiken med laddade ord.

Ett riksdagsparti med rasistiska och nazistiska rötter blev, i samband med en moderat, utsträckt och makthungrig hand, plötsligt ett parti med ”auktoritära” rötter.

Det som händer när man försöker förmildra ordens betydelse är farligt. Ordet rasist nedgraderades först till ”främlingsfientlig”, och sedan, för att matcha debatten om rådande flyktingkris, till ”invandringskritisk”.

Man måste självklart kunna uttrycka en kritisk synpunkt om ett infekterat ämne utan att få ett ord som rasist omedelbart kastad i ansiktet och utan att kastaren reflekterat över om uttalandet överhuvudtaget bottnar i ett rasistisk synsätt. Man bör istället säga ifrån eller sakligt argumentera emot om nu så skulle vara fallet.

Konsten att konversera och debattera, verbalt och i skrift, med ord som har en vedertagen och solid betydelse håller på att solkas ner av de som bäst behöver den, som exempelvis politiker, journalister och samhällsdebattörer.

Uttryck med ett i grunden positiv mening, som t.ex. politiskt korrekt (PK), d.v.s. att undvika att särskilja någon utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religion, ålder etc., används flitigt med nedsättande och negativ avsikt, samtidigt som nya ord, t.ex. godhetsapostel, konstrueras med samma intentioner.

Ord har betydelse, ord har makt och ska behandlas med varsamhet, särskilt av dem som gör sig ett yrke av att använda dem.

Orden och dess sanna betydelse är alldeles för viktiga för att missbrukas för eventuellt billiga populistiska poänger.

Deal?

Kan vi komma överens om att vi tycker olika? Att våra åsikter har sin grund i många olika saker, ålder, var vi bor, vad vi jobbar med om vi nu har ett jobb, uppväxt, utbildning, erfarenheter etc. etc.

Kan vi samsas om att diskutera eller avfärda andras åsikter på ett trevligt och sansat sätt, helst baserat på fakta, och utan att använda oss av personliga angrepp och ohyfsat språk? Det är okej att ha olika åsikter även om man tycker de är avskyvärda och helt uppåt väggarna.

Kan vi ingå ett avtal om att vara källkritiska, inte ryckas med av populistiska utspel, inte generalisera och att tänka ett varv extra innan vi kommenterar. Är min kommentar relevant? Är den sårande eller kränkande mot någon enskild eller grupp? Har jag torrt om fötterna, d.v.s. trovärdiga källor till det jag påstår?

Det här borde inte vara så svårt om man bara gör sitt bästa för att lägga band på sina känslor lite. Vi är känslostyrda varelser och känslor är bra, inlevelse och engagemang är toppen. Men för att kunna enas om att vara oeniga i en debatt och ändå försöka ta oss framåt behöver vi dämpa känslosvallet och låta förnuft och förening styra. Att komma överens via kompromisser är inget nederlag utan en seger för praktisk handling och utveckling.

Ska vi ta varandra i hand på det?