Med förnedringen i fickan

Mobbning är ett ämne jag anser att man bör tala om mycket mer och hela tiden. Jag har berättat lite om mina egna erfarenheter i ett tidigare inlägg, men dagens mobbning är så mycket mer än det var när jag var i skolåldern. På den tiden fick man åtminstone lite andrum efter skoltid, men nu följer mobbarna med hem via mobilappar och Internetforum. Den fysiska och verbala mobbningen har fått sällskap av nätmobbningen som har blivit ett populärt instrument för fega anonyma mobbare.

Hur motverkar och förebygger vi mobbning på bästa sätt? Långsiktigt tror jag att hela mobbningskulturen måste förändras via barnen och ungdomarna själva. Det måste bli ”ocoolt” och barnsligt att mobba och moget och coolt att säga ifrån när man ser kränkningar och mobbning i sin omgivning. Kortsiktigt måste de vuxna ha bättre koll på nätaktiviteterna och vad som sker i skolan, och ha en öppen, kontinuerlig kommunikation både med barnen, skolpersonal och andra föräldrar. En mobbad person drar sig gärna undan, försöker göra sig osynlig och därför måste omgivningen vara mer observant och verkligen se tecknen så tidigt som möjligt. Allt för många barn och unga ger upp till slut och ser ingen annan utväg än att ta sitt liv, och det är fullständigt oförlåtligt av vuxensamhället.

Så håll ögon och öron öppna, prata dagligen om mobbning, stöd eller gå med i föreningar, kampanja

Här kan man förresten läsa om en ny jätteintressant anti-mobbningskampanj >> som talar till ögonvittnena

amk

 

 

Mobbningens mekanismer

Jag avskyr mobbning och det helvete det orsakar. Varje år tar ca 50 barn i åldern 10-19 år sitt liv, de flesta har utsatts för mobbning. De vanligaste orsakerna till självmord bland barn under 15 år är, enligt SPES, mobbning. Vuxenmobbning är inte ett dugg bättre, men det är ofta värre för barn och ungdomar som befinner sig i en utvecklingsfas där de försöker finna sig själva. De som inte väljer självmord bär ofta erfarenheterna av att blivit mobbad med sig resten av livet.

Jag blev mobbad i låg- och mellanstadiet, men när jag började på högstadiet blev jag själv en mobbare av ren självbevarelsedrift. Jag har alltså befunnit mig på båda sidorna och kan på någon nivå förstå de mekanismer som triggar mobbaren samtidigt som jag upplevt den rädsla, hopplöshet och ensamhet offret känner. Mobbning kan ske i grupp eller av en enskild mobbare, själv accepterades jag av det tuffa tjejgänget och försökte sedan inte göra mycket väsen av mig, bara smälta in. Samtidigt som jag mådde dåligt av att tillhöra värsta mobbargänget minns jag lättnaden och tryggheten att för en gångs skull slippa vara måltavlan. m2 Många hävdar att mobbaren själv inte mår bra och lider av dåligt självförtroende och därför använder mobbningen för att boosta sig själv, men det är också en fråga om makt och manipulation. I mitt fall njöt gängets ledare av sin makt över sina offer, men ännu mer av den makt och kontroll hon hade över sitt gäng. Många mobbare i grupp mår dåligt av sitt agerande men deltar hellre av rädsla för att själva bli utsatta.

Medan användandet av fysiska handgripligheter minskat, har de mer subtila metoderna för mobbning inte förändrats så mycket, det handlar om utfrysning, förnedring, ryktesspridning, glåpord och annan psykisk terror. Numera är nätmobbning en mycket populär men förödande metod, eftersom spridningen blir enorm.

Det som förvånade mig var att ingen vuxen verkade se eller agera inför det som vi alla såg och upplevde dagligen. Om det någon gång var någon som reagerade, var det ibland någon äldre elev som sa ifrån och rapporterade, men det blev aldrig några följder.

Dagens statistik oroar och visar på att inte mycket har hänt sedan tiden för mina egna erfarenheter. Skolan är en arbetsplats och måste ta ett större ansvar för att förebygga, uppmärksamma och stävja mobbning. Skolpersonal, föräldrar och andra vuxna måste vara ytterst observanta och lyhörda, skammen och rädslan för repressalier är oftast för stor för att den mobbade själv ska ta kontakt med vuxenvärlden. m1 Vill man aktivt jobba mot mobbning finns flera utmärkta föreningar, t.ex. Friends eller Mot mobbing som även driver Facebooksidan ”Stoppa mobbning via nätet”.