När Rädslor blir Hat

Fobi (av grekiska φόβος, fobos, ”fruktan”) kallas en stark upplevelse av rädsla, starkt obehag eller stark äckelkänsla som, oftast utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen hyser stark aversion mot. (wikipedia)

Denna enkla definition bör man ha i åtanke när man funderar över t.ex. homofobi, islamofobi och andra uttryck för starkt ogillande eller hat mot specificerade grupper av våra medmänniskor. Men dessa starka känslor som handlar om människor innehåller så mycket mer än exempelvis torgskräck, bacillskräck eller överdriven rädsla för spindlar eller ormar.

Om man delar upp meningen ”En rädsla, starkt obehag eller stark äckelkänsla ofta utan saklig grund” och tar dessa känslor var för sig kan man ju vara osakligt rädd eller känna ett starkt obehag för vissa saker, djur, platser, situationer, naturfenomen etc., men även människor. Vi är allmänt mer eller mindre rädda för terrorister, mördare, våldtäktsmän, pedofiler, kriminella gäng osv. Alltså en typ av människor som med sitt agerande har gett eller ger oss en bra anledning att vara rädda. Men vissa av oss projicerar enskilda människors egenskaper och handlingar på alla med samma eller liknande bakgrund, t.ex. att alla muslimer är potentiella terrorister.

”Stark äckelkänsla är en känsla som jag personligen har svårt att överhuvudtaget applicera på andra människor, men det är sådana känslor som t.ex. homofoba människor anger i sitt resonemang om det onaturliga i att älska någon av sitt eget kön.

Att ha äckelkänslor för en person eller en grupp människor kan tyckas vara omänskligt. Att vara rädd för det okända är däremot mänskligt, men nyfikenhet och vetgirighet är också mänskligt, att vilja ta reda på mer om det man anser sig ovetande om, eller känner stark oro inför är något vi alla borde prioritera. Med kunskap kan fobier nedgraderas till normal rädsla eller oro inför det vi inte är riktigt vana vid, och det är bra mycket mänskligare och trevligare än oresonligt, fobiskt hat.

Annonser

Intelligens & Värderingar

Människan är den intelligentaste varelsen på jorden, men ibland är den tanken skrattretande. Vi startar krig och terroriserar, förstör klimatet och förorenar planeten vi lever på, dödar djur för nöjes skull, och i skydd av våra skärmar mobbar och förnedrar vi medmänniskor av i sammanhanget futtiga orsaker. Hur smart är det?

Tänker man efter finns det så mycket dumhet och ondska i världen att man undrar hur mänskligheten överlevt sig själv så länge.

I vårt land har vi klarat oss från krigets fasor och de allra värsta terrordåden, vi är hyfsat miljömedvetna, oroar oss genuint för klimatförändringarna, tar i allmänhet god hand om våra djur och har en reglerad jakt. Vi har däremot ett delvis kallt och otäckt samhällsklimat. Det är som om vi är delade i två lag, den ena består av medmänskliga, empatiska, solidariska, inkluderande och hjälpsamma människor, den andra består av hatfyllda, gnälliga egoistiska, skuldbeläggande och främlingsfientliga personer, en hel del rena rasister.

Det pratas mycket om ”svenska värderingar” i denna mångkulturens tid. Men vad är egentligen dessa värderingar och finns de överhuvudtaget som ett vedertaget begrepp? Vi har väl alla våra egna personliga värderingar när det gäller politik, religion eller annat, men finns det något typiskt svenskt, något vi alla, och enbart vi svenskar, har gemensamt och i så fall vad?

Vissa anser att de som inte delar de ”svenska värderingarna” (underförstått invandrare och flyktingar) ska skickas ut ur landet, men hur ställer sig dessa värderingsivrare om nu en infödd svensk medborgare vägrar ställa upp på dessa luddiga värderingar vilka de nu är? Ska vi då kasta ut pursvenske Nisse Nilsson för att vi tycker att han är en bidragstagande, dumdryg, kvinnoförnedrande, sexistisk soffliggare som inte vill arbeta och göra rätt för sig?

Visst har vi stora problem i vårt samhälle som kräver både kortsiktiga och långsiktiga lösningar, men det hjälper ju inte ett smack att vi vänder oss mot varandra eller mot någon speciell grupp av människor. Hat, rädsla och okunskap har aldrig löst några problem, bara skapat nya och värre. Men människan verkar inte ha förmåga att lära sig av sina misstag och av historien, alltså är jag tillbaka där jag började…det där med intelligensen…

Vi är Samhället

Nu börjar politikerveckorna stå som spön i backen och partiledarna har precis vässat sina argument till Almedalsveckan via Järva.

(M)-ledarens skarpa meddelande vid Järvaveckan till folket i förorterna: ”Ni som kör in bilar i butiker, inte låter dottern träffa sina kompisar eller skjuter på gatorna hör inte hemma i Sverige” kan man ju visserligen hålla med om. Men, tänker jag, är det inte just känslan av att inte höra hemma någonstans som är en av de främsta grunderna till både ungdomskriminalitet och radikalisering i de invandringstäta och socioekonomiskt utsatta områdena?

Vad eller vilka har då skapat detta utanförskap? Ett ord och begrepp som jag innerligt hatar därför att det används som någon sorts mantra och populistisk skogan av högern i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Det är samhället som skapat utanförskapet, och samhället är vi, allihopa. Då är det också vi, samhället som måste se till att inkludera dessa människor alternativt ompröva vår generösa invandringspolitik. Simple as that. Jag tror ändå vi vill fortsätta att vara det solidariska samhälle och land vi är kända för, och då är det alltså inkluderingen vi måste jobba på.

Samtidigt som vi vill inkludera våra nya medborgare i samhället måste vi tyvärr sträva efter att hålla vissa grupper utanför. En aktuell och brännande fråga är hur vi ställer oss till de högerextrema organisationer som jobbar på att bli rumsrena samtidigt som de fortsätter med sina våldsamma och kriminella aktiviteter. T.e.x. har NMR- Nordiska motståndsrörelsen fått tillstånd att medverka under Almedalsveckan vilket gjort att flera inbokade aktörer bojkottar evenemanget. Det debatteras vilt om hur det daltas med radikaliserade människor när det gäller Islamism och terrorism, men inte ett ord om daltandet med högerextremister.

Det är dags att ta tag i både den skenande brottsligheten de högerextrema krafter som vill sprida ut sig i samhället. Viktigt att både åtgärda de underliggande orsakerna och ta kontroll över de uttryck de orsakar.

Det är hög tid för oss alla som vill ha ett tryggt och inkluderande samhälle att börja utkräva ansvar och snabba åtgärder av våra politiker. De måste helt enkelt sätta ner foten ordentligt. Helst båda!